Vintersorg - Hednad i Ulvermånens Tecken Lyrics
När ulvermånen ånyo stårEn töckenslöja flätas runt Odens prästerOrdkarg ritsång ohednad nårFrån skogbrynets kanter av modstyrkta gästerMot stjärnprakt höjs nu mjödfyllda stopSermonimästaren akallar vargens teckenFadersögat skådar hedninskt dopGästabudet hålls vi den källfriska bäcken[English translation:]Heathenized In The Sign Of The Wolf-MoonWhen the wolfmoon stands againA haze veil is twined around Odin's priestsLaconic rite song reaches unheathenizedFrom the forest edge's borders from courage strenghtened guestsMeadfilled stoups are now risen towards star gloryThe ceremony master invokes the wolf's signThe father's eye sees heathen baptismThe feast is held by the fresh rill7. Jökeln[Musik by Vintersorg, Lyrik by Karl-Erik Forsslund]Som en gammal isbelupen drake ligger Jökeln tungOch vitgrönraggig nedför branten mellan tvenne topparStjärten lindad runtom högstaSpetsen, buken spänd och stinnI fjällets kittel, ryggen krönt av mittmoränens ås,Svart och knögligNer mot daln han sträcker långsmal nos med rynkigtSkinn till läppar, vita tänder grina där imellan,Genom Jökelportens svarta hål rinner ur hansGap en lerig strömTaggig kam på hjässan, mörka grumligt gröngrå ögen -Stelt han stirrar över dalen ner,Trycker nosen vädrar motMarken mellan tassarna vars mörka klorSkymta fram ur våt smutsgrå raggSmåväxt ättling av sin jättestamfar, istidsdraken,Fader Jökul själv - han som sträckte stjärten uppMot polen ramarna mot blockberg och ural,Han som över fjäll och slätter vräkte sig,Krälande och vältrandeHan som fyllde hav och sjöar,Rev med klorna rispor i de hårda hällarGnagde klipporna och pressadeBergen samman med sin tyngdHam som skövlade och lade öde sagoskogar,Gröna paradis, blåste med iskall andedräkt bortAllt som levde, blommande och lyste[English translation:]The GlacierThe glacier lies heavily like an old ice covered dragonand white-green shaggy down the precipice between two summitsThe tail coiled around the highest peakThe belly stretched and full in the mountain's cauldronThe back crowned by the middle-moraine's ridgeBlack and bumpyDown towards the valley he stretches long narrow nose with wrinkled skin as lipsWhite teeth grins there betweenThrough the glacier gate's black hole flows from his moutha muddy streamSpiny ridge on the head, dark turbidly green-grey eyes -Stiffly he stares over the valley bellowPresses the nose, scentstowards the ground between the paws whose dark clawsGlimpses out from wet dirt-grey shag.Small descendant of its giant progenitor, the ice age dragon,father Jökul himself - he who stretched the tail up towards the poleThe paws towards block mountain and ural,He who trundled himself over mountains and plains,Crawling and rollingHe who filled oceans and lakes,tore with his claws rents in the hard rocksGnawed the cliffs and pressedthe mountains together with his weighHe who ravaged and laid waste to tale forests,Green paradises, with ice-cold breath blew awayEverything that lived, bloomed and shone
